Då var det dags igen för ännu ett nyår...ett nytt år med förväntningar eller ej, förhoppningar eller ej. Det kommer och jag försöker känna efter hur jag förhåller mej till det. Jag känner just ingenting och om det har med åldern att göra vet jag inte.
Jag jobbade jul och jag jobbar nyår, dagarna avlöser varandra och livet har förändrats genom min attityd till det. "Ge och dej ska vara givet" kom till mej väldigt starkt när självömkan höll på att klistra sej fast i 25-års åldern. Det där blev livsavgörande på nåt sätt och jag minns övergången....känslorna är ju lite sköna att vältra sej i MEN förgiftande.
Ikväll när jag gått av mitt pass får jag träffa min käre man, mina två äldsta barn med respektive och deras barn samt min bror, det är lycka och det blir glada skratt, pussar, skål och välgångsönskningar. Jag är mer närvarande i det lilla nu för tiden och kanske fram för allt innan...
Till alla er med storslaget Nyårsfirande vill jag säga: Gott Nytt År och må din väg gå dej till mötes.
Till alla er som sitter ensamma, frivilligt eller ofrivilligt: Den längsta vägen att gå är vägen hem. Gott Nytt År
Livet är spännande allt som oftast. Har kommit på mig själv med att fysiskt njuta av livet små guldstunder. Le, andas djupt och sträcka på tårna. När det är kliniskt städat hemma, kaffe på kokning och bullarna blev perfekta i ugnen då kommer jag på mig själv med att stå och le som en liten tok.
SvaraRaderaTs ord brukar vara "står du här och livsandas igen?"
Så det är nog det jag gör, andas in livet! :)